Martina.blogg.se

There are so many beautiful reasons to be happy!

Ekorrhjul nonstop

Allmänt Permalink0
Det bara snurrar och snurrar, dag ut och dag in...
Jag är trött och slut, skulle kunna sova klockan runt.
Min kropp håller på ger upp känns det som, den gör konstant ont.
Förut satte det sig i skuldror och upp i nacken. Nu är det i skulddror, nacke, rygg, höfter, armar, bröstkorg....
Ja nästan överallt och nästan hela tiden!
Jag vill inte gnälla för det är inte jag men det här är inte min kropp, inte mitt liv. Jag vill inte leva såhär, och jag vet inte hur jag ska lyckas få livet på rätt köl igen...
 
Nu har det vart sportlov och så har Alexei (och Mattis) vart sjuka så det har varit två veckor utan skola. Det borde vara frid och fröjd, ingen stress. Och det har gått bra, det har inte varit så mycket utbrott (ja, några har det vart) men ändå är kroppen värre än någonsin och hela jag känns totalt ihopdeppad.
Kanske det är som när man jobbat hårt en period och väntar på ledigheten... Så fort man blir ledig sen så blir man sjuk. Nu borde jag haft en lugn period och jag tycker att jag borde mått bättre. Istället mår jag bara sämre.
Att inte bryta ihop i tårar, att svara jotack det är bra när nån frågar... Det tar energi! Att hållas ovan ytan tar energi men alternativet att faktiskt bryta ihop är inget alternativ. Jag vill inte krascha, jag vill jobba, orka träna, träffa vänner. Jag vill vara en bra mamma, en bra kollega och en bra vän. 
Just nu känns det inte som jag håller på nåt av planen!
 
 
Jag har nu valt att gå ner i arbetstid på Alandica. Alexei går i skola måndag, onsdag och fredag så nu skall jag vara hemma med honom tisdag och torsdag. Jag hoppas att det skall ge resultat för oss båda. Han behöver inte vara ensam, vilket gör honom låg och jag får chans att vila lite så jag kanske slipper den stora kraschen. Vi får väl se! 
 
Senast jag pratade med Alexeis läkare på bup så funderade hon på ifall jag kunde ha någon diagnos. Vi har hittills bara fokuserat på Alexeis pappa och hur han mådde eftersom det finns så stora likheter mellan Dannes och Alexeis skolgång. Tänken har faktiskt aldrig slagit mig tidigare men det är absolut ingen omöjlighet. Nu är jag ingen läkare så jag tänker inte diagnostisera mig själv men jag vet inte hur många gånger jag fått höra att jag har adhd. För mig vet jag inte vad det skulle ändra om jag skulle få en diagnos. Det är så här jag är! Med både uppgångar och nedgångar.
 
 
 
Så, nog med gnäll! Det blir bättre men just nu är jag riktigt låg.
Nästa helg åker vi till Jyväskylä på Snowrugby och det ser jag så otroligt mycket fram emot.
Till top