Martina.blogg.se

There are so many beautiful reasons to be happy!

Ett oskrivet blad

Allmänt Permalink2
Då va 2018 här. Ett helt nytt år att göra vad jag vill med. Det känns både mäktigt och spännande. Vissa ser nyåret som vilken dag som helst och det är väl inget fel i det men jag ser det gärna som en brytpunkt, en tid där jag kan reflektera över året som gåttsamt en tid där jag kan lägga uppen plan för det kommande året.
 
För mig har 2017 varit ett bra år, även om jag startade som sjukskriven. Jag behövde det där och då eftersom 2016 var ett riktigt skitår. Det var då jag separerade och flyttade till stan. Så här i efterhand var det absolut det bästa som kunde hända men det var fan så jobbigt när vi var mitt i all skit. 2017 började jag som sagt som sjukskriven och jag fick fokusera på att hitta fast mark under fötterna igen och det gjorde jag. Jag har bara blivit starkare och starkare för var månad som gått. Jag har valt att satsa på mig själv genom att gå ett år i coaching och vilken investering! Rekomenderas starkt!
 
2017 är året då jag träffat massa nya människor och jag så glad över alla som kommit in i mitt liv! Alla fina rugby-människor och så många nya via jobbet. Fick massa nya jobbarkompisar då jag började med nattjobb igen i juni. Men ändå känns det som mitt största fokus har vart min familj, dvs mina barn. Vi har det superbra vi fyra även om det tjafsas och bråkas rätt mycket, mellan kidsen då, jag är alltid lugn ;)
 
 
 
2017 var också året då vi fyra blev fem. I augusti flyttade den sötaste lilla katten in hos oss. Mino är allas vår kärlek. Jag skulle absolut inte ha någon katt men nu är jag bara glad att Tindra hämtade hem henne ändå. Hon är den sötaste lilla ullbollen av dem alla och att det ryms så mycket kärlek i en så liten skrutt. Hon är super för Alexei eftersom hon alltid går till honom när han mår som sämst.
 
 
 
Hösten har vart riktigt tuff för Alexei och det har krävt så oerhört med energi. Jag tycker det är ett bättre läge nu men han fixar absolut ingen press, alls! Jullovet var efterlängtat och välbehövligt och helt ärligt kunde jag fortsätta en vecka till.
 
1 januari 2018 har du fattats oss i tio år! Det känns fruktansvärt, orättvist, länge, som igår, overkligt och många andra känslor på samma gång. Du är saknad av så många, älskade Danne!
 
 
För 2018 tänker jag lämna mitt blad oskrivet! Jag tänker inte planera mer än jag måste, jag tänker leva.
 
*Kärlek, ta hand om varandra*
 
 
#1 - - madeleins magazin:

Hoppas ditt 2018 blir fantastiskt och att dina barn får må bra. Har en dotter som gjort flera suicidförsök så vet hur det känns. Hon är 20 år nu och har mått dåligt sedan hon var 8 år ungefär. Kram

Svar: Tack <3 ja vi hoppas att det skall gå framåt nu. Det är en sån fruktansvärd känsla! Kramar till er
Martina

#2 - - Anonym:

Läst igenom dina inlägg den senaste halvtimmen och oj vad man blir berörd. Vad mycket ni gått igenom och vad stark du är! Det gör ont i hjärtat att läsa om din Alexei, han verkar vara en toppengrabb. Vad arg jag blir på alla som behandlar honom dåligt!! Hoppas ni orkar vara starka <3 Jag läste också om Danne, var (är) det också din son?
Stor kram

Svar: Hej, tack för att du läst. Danne är Alexeis pappa, min sambo (föredetta). Han dog för 10 år sedan. Kram
Martina

Till top