Martina.blogg.se

There are so many beautiful reasons to be happy!

Självskadebeteende

Allmänt Permalink0
Två av mina tre barn har använt sig av självskadebeteende när livet varit för tungt. Tindra har skurit sig och Alexei dunkar huvudet i väggen. Det är fruktansvärt att se när barnen mår så dåligt och jag inte kan hjäpa dem.
Just nu verkar båda ha en bättre period och det är så skönt.
 
Jag har funderat mycket på självskadebeteende den senaste tiden och insikten slog mig som en slägga i huvudet. Den isande känslan i magen när jag förstod att det är ju precis det jag själv ägnat mig åt hela livet på olika sätt. Jag har använt mig av droger, alkohol och sex för att slippa känna. 
Jag har knarkat och stoppat i mig mediciner för att inte behöva ta tag i det som känns tungt.
Jag dricker alltid för mycket när jag inte mår bra och det finns liksom inget stopp. 
Jag söker bekräftelse för att få känna att jag duger när min inre röst skriker att jag är en värdelös skit.
 
När livet är lungt och jag är tillfreds med mig själv och min livssituation så vet jag att jag är värd massor och att jag duger som jag är men när det har varit tufft en tid så kommer tvivlen och också försöken att döva det som gör ont.
 
Jag har nu bestämt att jag inte skall dricka någon alkohol alls på ett tag. Inte före min resa till Grekland iaf. Det kanske känns lite konstigt att ta det beslutet när jag är lite bakis men jag tror att det är ett måste för mig. Klart jag kommer sakna att ta ett glas vin eller bubbel men jag är övertygad om att det här är en sak jag måste göra. 
 
https://youtu.be/xBup4VmPm_Q
 
Tur att jag har Kent att falla på när jag behöver tröst i musiken.
 
 

Tack

Allmänt Permalink1
Tack till alla fantastiska människor som finns runt min familj!
Tack för alla som stöttar, kommenterar, kramar, skickar kramar, tipsar, försöker hjälpa...
Ett stort varmt tack till er alla <3 
 
 
Vissa dagar känns livet verkligen nattsvart och allt känns så förbannat orättvist och överjävligt och då betyder allt stöd så otroligt mycket. Kanske jag inte svarar just då, och ibland inte alls, men jag läser alltid och jag uppskattar verkligen all pepp och tar till mig av alla tips. Däremot uppskattar jag inte de människor som pratar skit, rackar ner på oss eller påstår att det finns en i familjen som mår dåligt och vi andra skall hålla käft. Sådana bittra människor är jag gglad att vi slipper framöver. I vår familj mår alla dåligt över situationen! Vi blir alla påverkade om en i familjen har en sämre period. Det är det som menas med att vara familj! Vi hör ihop och vi påverkas av varandra men viktigast av allt är att vi kämpar tillsammans och det gör vi för att vi älskar varandra.
 
Jag har fått frågan varför jag "hänger ut" min familj... Svaret är enkelt, det gör jag inte! Allt som skrivs är kollat med barnen, ALLTID! Säger dom nej så skriver jag inte, så enkelt är det.
Vi tänker som så att det är många där ute som kämpar med olika saker, många som mår dåligt och kan vi på något sätt hjälpa någon att se en ljusning eller ge ett tips till någon så är det värt det. Liksom vi får mycket hjälp och tips när vi är så öppna. 
 
Jag är övertygad om att vi borde vara mer öppna med allt!
Hur ska vi få bort tabun runt psykisk ohälsa om vi inte vågar prata öppet om den? 
Det skall inte vara något att skämmas över men idag är det inte ännu acceperat även om vi kommit en liten bit på väg. 
 
Va snälla mot varandra <3
 

Ett oskrivet blad

Allmänt Permalink2
Då va 2018 här. Ett helt nytt år att göra vad jag vill med. Det känns både mäktigt och spännande. Vissa ser nyåret som vilken dag som helst och det är väl inget fel i det men jag ser det gärna som en brytpunkt, en tid där jag kan reflektera över året som gåttsamt en tid där jag kan lägga uppen plan för det kommande året.
 
För mig har 2017 varit ett bra år, även om jag startade som sjukskriven. Jag behövde det där och då eftersom 2016 var ett riktigt skitår. Det var då jag separerade och flyttade till stan. Så här i efterhand var det absolut det bästa som kunde hända men det var fan så jobbigt när vi var mitt i all skit. 2017 började jag som sagt som sjukskriven och jag fick fokusera på att hitta fast mark under fötterna igen och det gjorde jag. Jag har bara blivit starkare och starkare för var månad som gått. Jag har valt att satsa på mig själv genom att gå ett år i coaching och vilken investering! Rekomenderas starkt!
 
2017 är året då jag träffat massa nya människor och jag så glad över alla som kommit in i mitt liv! Alla fina rugby-människor och så många nya via jobbet. Fick massa nya jobbarkompisar då jag började med nattjobb igen i juni. Men ändå känns det som mitt största fokus har vart min familj, dvs mina barn. Vi har det superbra vi fyra även om det tjafsas och bråkas rätt mycket, mellan kidsen då, jag är alltid lugn ;)
 
 
 
2017 var också året då vi fyra blev fem. I augusti flyttade den sötaste lilla katten in hos oss. Mino är allas vår kärlek. Jag skulle absolut inte ha någon katt men nu är jag bara glad att Tindra hämtade hem henne ändå. Hon är den sötaste lilla ullbollen av dem alla och att det ryms så mycket kärlek i en så liten skrutt. Hon är super för Alexei eftersom hon alltid går till honom när han mår som sämst.
 
 
 
Hösten har vart riktigt tuff för Alexei och det har krävt så oerhört med energi. Jag tycker det är ett bättre läge nu men han fixar absolut ingen press, alls! Jullovet var efterlängtat och välbehövligt och helt ärligt kunde jag fortsätta en vecka till.
 
1 januari 2018 har du fattats oss i tio år! Det känns fruktansvärt, orättvist, länge, som igår, overkligt och många andra känslor på samma gång. Du är saknad av så många, älskade Danne!
 
 
För 2018 tänker jag lämna mitt blad oskrivet! Jag tänker inte planera mer än jag måste, jag tänker leva.
 
*Kärlek, ta hand om varandra*
 
 
Till top