Martina.blogg.se

There are so many beautiful reasons to be happy!

Min största rädsla

Allmänt Permalink16
Vi är på psykiatriska avdelningen, jag och Alexei.
Efter att han förökte hoppa från balkongen igår så fanns inget annat än att åka in. Jag har inga ord för den smärtan jag känner över hur Alexei mår. Han är bara 11 år och vill dö. Det är inget han bara säger, han vill verkligen inte leva. Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker få honom att förstå så vägrar han ta in. Han vill inte lyssna på hur älskad han är. Han hatar sig själv, han trycker ner sig själv och han slår sig själv. Han dunkar huvudet i väggen och i golvet. Han pratar om att skära sönder sig själv. Hur är det möjligt att må så dåligt?
 
Nu blir han inlagd på barnavdelningen så får vi se hur vi kommer vidare. Jag måste vara ledig/sjukskriven från jobbet igen, fast jag inte vill. Det är klart jag vill finnas för Alexei men jag vill ha ett vanligt fungerande liv! Jag brukar tänka som så att vi alla kämpar med vårt och ingen har det värre än någon annan men just nu är jag lite bitter. Jag orkar inte höra på allt trivialt gnäll. Överlag gnäller och klagar folk på tok för mycket. Många sitter i situationer som dom valt själv eller åtminstone kan ta ett beslut och lämna. Jag har också valt min situation, jag valde att skaffa barn. Jag kan inte kliva ur vår jobbiga situation utan det är bara att hålla ihop, samla styrka där jag kan och hålla Alexei ovan ytan. Jag kämpar för honom dag som natt och jag fortsätter tills den dag jag inte stiger upp mer. Det sägs att man inte får mer än man klarar av och det kanske stämmer men är lite vila för mycket begärt? 
 
 
Älskade unge vad jag önskar att du får må bra 💖
#1 - - Anne:

Usch lider med er 😢 hoppas att han kan hitta något ljus snart ❤❤❤

Svar: Tack 💖 ja det hoppas vi verkligen!
Martina

#2 - - Hanna:

Lider med er! Men vill bara säga att Alexei garanterat uppskattar att du kan ta hans problem på allvar. Av egen erfarenhet kan jag säga att när ens psykiska problem förminskas av nära och kära blir dagarna tyngre. Men du verkar vara en riktigt bra mamma till din kära son. Jag håller tummarna för att han snart blir bättre och kan klara sig ur mörkret <3

Svar: Tack <3 Jag försöker vara en bra mamma och hoppas att han skall tycka att jag är det (sen iaf) Att förminska honom eller hans problem/mående finns inte på kartan. Jag tror på att vara rak och öppen med saker och ting (naturligtvis är A med på det) så är det lättare att kanske hitta en lösning eller åtminstone ett sätt att leva med allt.
Martina

#3 - - ullie:

önskar o håller alla tummar att han hittar sitt ljus o allt blir massa bättre i mående o allt kram kram o styrke kram till dej

Svar: Tack <3 Jag hoppas också på en ljusning. Just nu är det lite bättre så vi håller tummarna! Kram
Martina

#4 - - Anonym:

Känner igen det där, tyvärr.
BUP samtal är det som gäller.
/JK

Svar: Tack, jo vi har regelbunden BUP kontakt.
Martina

#5 - - Maria:

Så ledsen jag blev när jag läste detta :( Jag hoppas av hela mitt hjärta att din son mår bättre nu och att ni har det bra.
Stor Kram

Svar: Tack <3 Vi kämpar på alla dagar! Kram
Martina

#6 - - Iza Palm:

Så hemskt när det är så i så ung ålder, verkligen. jag hoppas att du/han får allt stöd ni förtjänar. Det är jättehemskt att läsa, massor med styrkekramar ! <3

Svar: Tack <3 Vi kämpar på allt vad vi kan! Kram
Martina

#7 - - Challizz:

Jag beklagar verkligen kära du <3 Nu kanske detta verkar konstigt, men jag har varit i samma sits som din son, och om du känner att du behöver prata med någon och få lite tips och råd på hur du kan finnas där och hjälpa din son eller bara få lasta av dig alla känslor och all ångest på någon (kan vara lättare med någon utomstående ibland) så står jag gärna till förfogande. Jag fick verkligen ont i hjärtat av att läsa hur ni har det och jag vill verkligen jättegärna hjälpa er om jag bara kan genom att kanske ge lite perspektiv och goda råd. Du ser ju min mailadress så du får mer än gärna maila mig om du vill så kan vi prata, alal behöver ju någon ibland och i såna här fall är det ju kanske bra om det är någon som faktiskt vet hur det är av egen erfarenhet, en ökad insikt om det din son går igenom kanske kan underlätta lite för att komma tillbaka lite och må bättre på ett sätt. Som sagt, kan jag göra något vill jag verkligen gärna hjälpa er båda. NI förtjänar båda att få må bra! Ifall vi inte hörs via mail så vill jag bara skicka er båda en massa kärlek och önska er stort lycka till och hoppas att ni alla snart blir lyckliga igen <3

Svar: Tack så jätte mycket <3 just nu är läget lite mer stabilt så nu andas vi!
Martina

#8 - - Andreas:

Har din son varit utredd for ADHD med introvertisk autism? Det du beskriver är typiskt för den diagnosen. Han tycker nog att världen står stilla och ingen förstår hur mycket som rullar runt i hans huvud. Han behöver motiveras för att utvecklas på en högre nivå. Och ja, jag vet vad jag talar om då jag har 3 stycken i min närmaste släkt som har den problematiken. Det sköna är att när dom börjar komma upp i 20års åldern killar så stabiliseras det av. Att bli arg hjälper inte och att försöka försäkra dom att dom är älskade gör det hela bara värre. Visa det bara utan att vara övernärgången. Jag vet att det är svårt att låta bli det som förälder men prova under ett par veckor och se. Ja en sak till Godis stopp! 100% och inga kolsyrade drycker. Hoppas det hjälper lite.

Svar: Han har ADHD diagnos men autism har dom inte utrett. Han har så oerhört mycket i sitt huvud... Nej att bli arg hjälper inte! Det som fungerar bäst hos oss är att vara så neutral (men tydlig) som möjligt. Han klarar tex inte av att få beröm, då kan jag ha triggat igång ett utbrott fast jag bara menat väl. Han hatar kolsyra (tack och lov) och godis försöker jag verkligen vara strikt med. Vi kämpar vidare!
Martina

#9 - - Hanna Karlsson:

Även om jag inte vill skriva det så vet jag precis vad du går igenom. Förra året försökte ett av mina barn att ställa sig framför tåget, inte bara en gång. Den smärta man känner som förälder går inte att beskriva och jag är så ledsen att du behöver tampas med samma sak. Även om det är stabilt nu och barnet inte mår lika dåligt nu så sitter oron ändå kvar. Det kommer den alltid göra. Kram

Svar: Å fy, nej oron kommer aldrig försvinna! Ens barn är det mest värdefulla i hela världen och jag skulle göra precis vad som helst för att han skulle må bra. <3 Kram
Martina

#10 - - Mia Ahlstrand:

Ser i inlägget ovan att läget är lite mer stabilt nu. Hoppas innerligt att din son fått och får den hjälp han behöver. Livet är så orättvist ibland. Vi har haft vår son 10 månader på psyket, han försökte också ta sitt liv... Jag har inte skrivit så mycket om det på min blogg för han vill inte det och det respekterar jag. Men jag känner igen det du skriver, längtan efter ett vanligt liv! Jag lägger nästan all min tid på sonen. Sällskap, ringer samtal, skjutsar hit och dit. Min son fyller 26 i år, men när de inte mår bra är de fortfarande ens små barn. Ta emot all hjälp du kan få, det finns grupper/organisationer med folk som är i samma sits, gör roliga saker så ni orkar med vardagen. Ta hand om dig själv! (också) Kram

Svar: Tack <3 Alexei är alltid med och läser och godkänner allt jag skriver. Vi har en stark dialog så han vet att han kan säga ifrån och ibland gör han det. Det är viktigt att respektera barnens åsikter. Alexei ha själv sagt att han inte vill att någon annan skall behöva må/gå igenom samma som han och därför vill han dela med sig. Vi kämpar på och det kommer jag alltid att fortsätta med <3 Kram
Martina

#11 - - Isabelle L. Thörner:

Jag var Alexei, som barn och tonåring. Och jag kan säga från mitt eget perspektiv att även i de mörkaste stunder, är familjen det som kommer hålla ens huvud ovan ytan. Den dag han kommer på benen igen så kommer han tacka dig, precis som jag tackat min mamma för alla år hon räddat mig, för all kärlek som på något sätt tog sig under min hud och hjälpte mig finna ljus. Håll ut, båda två. Styrkekramar till er❤

Svar: Tusen tack <3 jag har också haft mina mörka perioder men aldrig fullt så här illa! Men jag kommer aldrig sluta kämpa för honom <3
Martina

#12 - - Emma Nikolina:

Jag ser att han sitter med en katt i famnen. Ta ut honom till olika djur. Smått till stort då jag menar insekter. Djur har en läkande effekt. Bara ett tips från mig.
Många styrketankar till er båda! 💞

Svar: Tack <3 Han är superfin med djur och katten är oerhört viktig för honom. Jag har försökt få med honom så han skulle få rida men han vill inte (inte än iaf). Han är ängslig för okända saker så det brukar ta lite tid :)
Martina

#13 - - Emma -/ shinesobright.blogg.se | mamma till Emilio | foto | vardag | :

Men älskade lilla pojk! Hur är det fatt? Usch hur kan en sån liten pojk som han må så himla dåligt. Har det hänt nått i skolan eller dyligt? Jag har själv varit som han, nu är jag 27 och blev fri från såna tankar 10 år sedan. Behöver du prata med någon så tveka inte att skriva! Jag blir så himla ledsen när jag läste detta!

Kram i massor! Var stark A, ljuset finns. Du måste bara fortsätta gå framåt och inte låta mörkret ta över dig ❤

Svar: Tack <3 Just nu är det lite bättre så jag hoppas det skall gå åt rätt håll. Han har haft problem i skolan från start och tom vart "hemmasittare" under perioder. Han är en glad, sprallig och super härlig kille när han mår bra... Sen kommer det mörka perioder!
Martina

#14 - - Charlotte Hultdin:

Oj så jobbigt ...vilken oro o hopplöshet ..klokt att ni sökt hjälp...Jag tänker på er Kram

Svar: Tack <3 Ja, hjälp behövs i sådana situationer. Kram
Martina

#15 - - Anonym:

Usch det låter hemskt! 💔 men bra att han får hjälp.. Jag hoppas att även du får stöd och hjälp med någon att prata med så du inte känner dig helt ensam och så att ni båda mår bättre snart ❤️

Svar: Tack <3 Vi kämpar på!
Martina

#16 - - Emma Nikolina:

Ett tips är att åka runt på 4H gårdar och låta honom sedan tala ut om vilket/vilka djur som va/är mest intressanta :)

Svar: Tack <3 det ska jag göra!
Martina

Till top