Martina.blogg.se

There are so many beautiful reasons to be happy!

Paus i striden

Allmänt Permalink0
Jag har kämpat och stridit för Alexei sen första skoldagen. Det är snart 5 år.
5 år av konstant magont, konstant stress och konstant ont i hjärtat.
Att hela tiden få höra hur dålig han är, att han alltid bråkar och att allt i princip alltid är hans fel, det gör ont.
Inte bara lite ont, det krossar!
Att alltid må dåligt över vad alla andra föräldrar ska tycka och tänka, att fundera på vad dom säger hemma vid middagsbordet då dom har sina fungerande barn med.
Det krossar!
Att ha ett barn som av en eller annan orsak inte funkar i samhället så som det är uppbyggt idag.
Det krossar!
När man mår så dåligt så man inte klarar att hålla ihop familjen och inte klarar av jobbet mer...
Då är man krossad!
 
Men vet ni vad?
När man varit allra längst ner, när man tror att man inte klarar en dag till men ändå fortsätter framåt och lyckas resa sig. Då är man inte krossad längre!
Då är man på väg tillbaka och bara man bestämmer sig för att fortsätta kämpa, steg för steg, så kommer man faktiskt en dag att känna en enorm tacksamhet till sig själv.
Tack, för att jag aldrig gav upp!
Det är inte så att allt funkar som det ska idag och livet snurrar på endast i solgult. Det är inte så livet ser ut och det är inte så livet skall se ut. Det är klart vi möter hinder på vägen men jag känner att jag har kommit så långt idag så jag kan tackla dem på ett helt annat sätt än tidigare.
 
Efter att vi flyttade, efter separationen och efter diagnoserna så är vi på väg tillbaka.
Jag orkade!
Jag är stark, glad och lycklig idag. Jag skiter fullständigt i vad andra föräldrar tycker om mina barn. Dom är fantastiska, självständiga individer med många fina kvaliteter. Något jag stundvis har haft svårt att se när vi varit längst ner på botten. Idag har jag ett helt annat förhållande till mina barn och det känns som om jag lärt känna en helt ny Alexei. Vi har roligt tillsammans och vi kan prata om allt. Han är en helt magisk varelse och jag älskar honom så mycket. Jag vet att hans pappa hade vart så stolt om han hade vart här och fått se honom.
 
Det är så underbart skönt att leva!
 
Just nu känns det som jag fått en ny chans att leva. Jag har fått igenom hjälp till Alexei. Han har fantastiska människor runt sig, både i skolan och hemma. Snart är skilsmässan igenom och det känns super. På tisdag börjar jag jobba igen och jag känner mig så stark, så glad och så levande. Det saknas ingenting i mitt liv. Jag har precis allt jag behöver. En underbar känsla!
Det är klart att jag kommer att få strida för Alexeis rättigheter igen eftersom alla inte passar in i den snäva ram som dagens samhälle består av. Den striden tar jag då och jag kommer inte att krascha ner på botten igen. Aldrig mer!
 
Mitt liv är nu och jag vill leva varje dag, inte bara vara vid liv!
Till top