Martina.blogg.se

There are so many beautiful reasons to be happy!

Destruktiva relationer

Allmänt Permalink1
Jag har rätt länge funderat över vad det är som får människor att fastna i destruktiva relationer. Hur kan starka, smarta människor brytas ner så att det inte finns en droppe egenvärde kvar? Jag har hela tiden tänkt att jag kommer minsann aldrig att fastna i en sådan relation, jag har alldeles för bra koll.
Nu är det ju inte koll det handlar om...
Jag har fortfarande svårt att tro att jag skulle kunna fastna i en relation med fysiskt våld, jag skulle slå tillbaka.
Däremot är jag säker på att jag kunde fastna i en relation där jag tappar bort mig själv, där jag trycker bort den jag egentligen är för att passa in. Det har jag redan gjort. Jag har stängt in mina känslor och trängt bort min person, jag har hållit tyst om vad som är viktigt för mig och vad jag står för, bara för att... Ja, varför gör man så?
Vem mår bra av att man förminskar sig själv? Att man gömmer sitt eget jag för att det skall vara lugn och ro, eller för att man tror att det passar partnern bättre?
 
Guess what? 
Det är den absolut sämsta vägen att gå. Av vilken orsak är inte min person värd att visa? Varför skulle inte jag få vara den jag är eller den jag alltid drömt om att vara? Har vi en partner eller en vän som säger till oss att vi är fel så är det nog partnern eller vännen som är fel. Vi måste bli bättre på att lyssna till oss själva. Vår magkänsla brukar alltid säga till när något är fel och det är dags att lyssna. Jag kommer aldrig att ignorera min igen, aldrig!
 
Självklart behöver man kompromissa i både förhållanden och vänskapsrelationer ibland men det är aldrig okej att utplåna sig själv för en annan människa. Den viktigaste personen i mitt liv är jag och det kommer altid att vara jag. Jag går till och med före mina barn. Så är det! Jag måste se till att ta hand om mig själv och må bra så att jag kan vara den bästa föräldern och förebilden till mina barn.
För mig är det viktigt att barnen ser en frisk mamma som står upp för sig själv. Jag skall vara en förebild för dem länge och då vill jag inte visa att jag inte är så viktig. Jag vill inte visa att det är okej att behandla mig som skit och jag vill verkligen inte visa att jag släpper allt vad jag är och allt vad jag tror på för att duga för någon som klart och tydligt inte passar in i vårt liv!
 
 
Jag har själv gjort det så många gånger, velat passa in. Men inte längre! Passar jag inte in så är det fel människor för mig, det är fel forum. Det är skönt att ha kommit till den insikten. Det är jag som styr mitt liv, jag är chefen, regissören, drottningen osv. Det är ingenting utanför mig själv som styr mig och mina val. Nu är min tid och tro mig, jag skall leva mitt liv sannt och fullt ut. Jag är helt klar med bullshit och falska människor. Jag trivs med mig själv och mina tankar. Jag trivs med mina barn och dom verkar trivas med mig vilket känns som ett rätt bra kvitto på att vi är på rätt väg.
 
Men, det gör ont i mig att det finns nära vänner till mig som klamrar sig kvar i destruktiva liv. Det är inte lätt att ta sig ur, inte på nåt sätt. Skulle dom bara veta hur vackert livet är på den här sidan så skulle dom skutta över mållinjen till det nya vackra liv dom kunde ha. Istället fortsätter dom i samma spår och kommer ingenstans. Jag kan inte hjälpa dem, ingen kan hjälpa dem eftersom det är en resa, en insikt som man måste hitta själv. Utan insikten och utan viljan så kan ingen göra någonting. Tänk vad lätt det skulle vara om man bara kunde knäppa med fingrarna och så skulle man lyft personen ur det destruktiva in i det vackra... Men då skulle man inte lära sig något och jag tror att vi är här för att lära. Vi kommer att göra om samma misstag tills vi lärt oss vår läxa.
 
Ta hand om dig själv först!
 
#1 - - Marcin Gronek:

Jag kan skriva under på precis allt du skrivit i detta inlägg. Viktigast att man själv lever för sin egen skull, då kan man leva för andra också. Må bra själv först för att sen kunna hjälpa andra.

Kom nyligen ut ur en otroligt påfrestande och destruktiv relation där jag fick ta ett tungt beslut för att överleva mentalt och få ett gott liv. För att kunna finnas som pappa för min son i framtiden. Tack.

Svar: Ja, det är lite som på flygplan. Man måste ta syrgasmasken på sig själv först för att sedan kunna hjälpa andra. Det är en oerhört befriande känsla när man kommer till insikt. Ha en fin helg!
Martina

Till top