Martina.blogg.se

There are so many beautiful reasons to be happy!

Paus i striden

Allmänt Permalink0
Jag har kämpat och stridit för Alexei sen första skoldagen. Det är snart 5 år.
5 år av konstant magont, konstant stress och konstant ont i hjärtat.
Att hela tiden få höra hur dålig han är, att han alltid bråkar och att allt i princip alltid är hans fel, det gör ont.
Inte bara lite ont, det krossar!
Att alltid må dåligt över vad alla andra föräldrar ska tycka och tänka, att fundera på vad dom säger hemma vid middagsbordet då dom har sina fungerande barn med.
Det krossar!
Att ha ett barn som av en eller annan orsak inte funkar i samhället så som det är uppbyggt idag.
Det krossar!
När man mår så dåligt så man inte klarar att hålla ihop familjen och inte klarar av jobbet mer...
Då är man krossad!
 
Men vet ni vad?
När man varit allra längst ner, när man tror att man inte klarar en dag till men ändå fortsätter framåt och lyckas resa sig. Då är man inte krossad längre!
Då är man på väg tillbaka och bara man bestämmer sig för att fortsätta kämpa, steg för steg, så kommer man faktiskt en dag att känna en enorm tacksamhet till sig själv.
Tack, för att jag aldrig gav upp!
Det är inte så att allt funkar som det ska idag och livet snurrar på endast i solgult. Det är inte så livet ser ut och det är inte så livet skall se ut. Det är klart vi möter hinder på vägen men jag känner att jag har kommit så långt idag så jag kan tackla dem på ett helt annat sätt än tidigare.
 
Efter att vi flyttade, efter separationen och efter diagnoserna så är vi på väg tillbaka.
Jag orkade!
Jag är stark, glad och lycklig idag. Jag skiter fullständigt i vad andra föräldrar tycker om mina barn. Dom är fantastiska, självständiga individer med många fina kvaliteter. Något jag stundvis har haft svårt att se när vi varit längst ner på botten. Idag har jag ett helt annat förhållande till mina barn och det känns som om jag lärt känna en helt ny Alexei. Vi har roligt tillsammans och vi kan prata om allt. Han är en helt magisk varelse och jag älskar honom så mycket. Jag vet att hans pappa hade vart så stolt om han hade vart här och fått se honom.
 
Det är så underbart skönt att leva!
 
Just nu känns det som jag fått en ny chans att leva. Jag har fått igenom hjälp till Alexei. Han har fantastiska människor runt sig, både i skolan och hemma. Snart är skilsmässan igenom och det känns super. På tisdag börjar jag jobba igen och jag känner mig så stark, så glad och så levande. Det saknas ingenting i mitt liv. Jag har precis allt jag behöver. En underbar känsla!
Det är klart att jag kommer att få strida för Alexeis rättigheter igen eftersom alla inte passar in i den snäva ram som dagens samhälle består av. Den striden tar jag då och jag kommer inte att krascha ner på botten igen. Aldrig mer!
 
Mitt liv är nu och jag vill leva varje dag, inte bara vara vid liv!

Destruktiva relationer

Allmänt Permalink1
Jag har rätt länge funderat över vad det är som får människor att fastna i destruktiva relationer. Hur kan starka, smarta människor brytas ner så att det inte finns en droppe egenvärde kvar? Jag har hela tiden tänkt att jag kommer minsann aldrig att fastna i en sådan relation, jag har alldeles för bra koll.
Nu är det ju inte koll det handlar om...
Jag har fortfarande svårt att tro att jag skulle kunna fastna i en relation med fysiskt våld, jag skulle slå tillbaka.
Däremot är jag säker på att jag kunde fastna i en relation där jag tappar bort mig själv, där jag trycker bort den jag egentligen är för att passa in. Det har jag redan gjort. Jag har stängt in mina känslor och trängt bort min person, jag har hållit tyst om vad som är viktigt för mig och vad jag står för, bara för att... Ja, varför gör man så?
Vem mår bra av att man förminskar sig själv? Att man gömmer sitt eget jag för att det skall vara lugn och ro, eller för att man tror att det passar partnern bättre?
 
Guess what? 
Det är den absolut sämsta vägen att gå. Av vilken orsak är inte min person värd att visa? Varför skulle inte jag få vara den jag är eller den jag alltid drömt om att vara? Har vi en partner eller en vän som säger till oss att vi är fel så är det nog partnern eller vännen som är fel. Vi måste bli bättre på att lyssna till oss själva. Vår magkänsla brukar alltid säga till när något är fel och det är dags att lyssna. Jag kommer aldrig att ignorera min igen, aldrig!
 
Självklart behöver man kompromissa i både förhållanden och vänskapsrelationer ibland men det är aldrig okej att utplåna sig själv för en annan människa. Den viktigaste personen i mitt liv är jag och det kommer altid att vara jag. Jag går till och med före mina barn. Så är det! Jag måste se till att ta hand om mig själv och må bra så att jag kan vara den bästa föräldern och förebilden till mina barn.
För mig är det viktigt att barnen ser en frisk mamma som står upp för sig själv. Jag skall vara en förebild för dem länge och då vill jag inte visa att jag inte är så viktig. Jag vill inte visa att det är okej att behandla mig som skit och jag vill verkligen inte visa att jag släpper allt vad jag är och allt vad jag tror på för att duga för någon som klart och tydligt inte passar in i vårt liv!
 
 
Jag har själv gjort det så många gånger, velat passa in. Men inte längre! Passar jag inte in så är det fel människor för mig, det är fel forum. Det är skönt att ha kommit till den insikten. Det är jag som styr mitt liv, jag är chefen, regissören, drottningen osv. Det är ingenting utanför mig själv som styr mig och mina val. Nu är min tid och tro mig, jag skall leva mitt liv sannt och fullt ut. Jag är helt klar med bullshit och falska människor. Jag trivs med mig själv och mina tankar. Jag trivs med mina barn och dom verkar trivas med mig vilket känns som ett rätt bra kvitto på att vi är på rätt väg.
 
Men, det gör ont i mig att det finns nära vänner till mig som klamrar sig kvar i destruktiva liv. Det är inte lätt att ta sig ur, inte på nåt sätt. Skulle dom bara veta hur vackert livet är på den här sidan så skulle dom skutta över mållinjen till det nya vackra liv dom kunde ha. Istället fortsätter dom i samma spår och kommer ingenstans. Jag kan inte hjälpa dem, ingen kan hjälpa dem eftersom det är en resa, en insikt som man måste hitta själv. Utan insikten och utan viljan så kan ingen göra någonting. Tänk vad lätt det skulle vara om man bara kunde knäppa med fingrarna och så skulle man lyft personen ur det destruktiva in i det vackra... Men då skulle man inte lära sig något och jag tror att vi är här för att lära. Vi kommer att göra om samma misstag tills vi lärt oss vår läxa.
 
Ta hand om dig själv först!
 

Hund till Alexei

Allmänt Permalink0
Vi har haft den stora äran att ha min mammas hund Inez på besök från i torsdags tills igår. 
Underbara lilla varelse <3
Vi hade henne i höstas också när mamma var på resa. Alexei funkar så bra med henne, dom har ett speciellt band. Han har gått ut med henne varje dag före skolan, helt på eget initiativ. Hon har sovit med honom. Ja, hunden är bortskämd och sover i sängen.
 
 
Nu funderar vi på ifall vi kanske skall skaffa en egen hund. Jag vet bara inte vilken ras och var vi hittar rätt hund för oss. Jag vet att en hund skulle vara bra för Alexei, och för mig.
Sen måste vi fundera ordentligt på vilket commitment det är. En hund är en levande varelse, en individ, som kräver sitt. Är vi redo för det?
Alexeis lärare berättade att han haft riktigt bra dagar i skolan torsdag, fredag och måndag. Det är alltså dagarna när Inez var här. Det känns som det finns ett samband.
Tänk om en hund kunde hjälpa Alexei att hålla fokus? 
 
 
Min älskade unge <3 
 
Till top