Martina.blogg.se

There are so many beautiful reasons to be happy!

Jag ville hata dig

Allmänt Permalink0
Jag ville verkligen hata dig och tro mig, jag försökte.
Jag plågade mig själv med att tänka på allt du gjort mot mig och hur du inte fanns där när jag behövt dig. Jag kämpade så hårt med att försöka hata dig för jag tänkte att smärtan skulle vara mindre då. Men det gick inte, jag hatar inte dig... Och ingen annan heller för den delen. Idag är jag glad att jag inte lyckades hata dig.
Vem skulle mått mest dåligt av att jag gått runt och hatade? Inte hade det varit du, det vet jag.
Så, vilka är känslorna jag har för dig?
Jag vet inte faktiskt! Jag har absolut inga romantiska känslor alls för dig och det är så skönt och befriande att veta det. Jag tror inte ens att det skulle vara jobbigt att se dig tillsammans med din nya. Åtminstone har jag intalat mig att det inte skulle kännas nånstans. Jag vill inte ha dig! Och frihetskänslan jag känner just nu är obeskrivlig. Jag lever hellre ensam resten av mitt liv än i ett dåligt förhållande igen.
Mitt liv är så mycket mer värt. Vi lever här och nu och jag tänker leva mitt liv fullt ut, inga begränsningar.
 
Tänk vad jag hunnit gå igenom känslostadier det senaste halvåret.
Från styrkan i beslutet att flytta, ångesten för om det verkligen är rätt, känslan av att ha hittat hem när vi flyttade, saknaden, ilskan, rädslan, hoppet om att det kanske kan bli vi igen, det totala mörkret när det visade sig att du gått vidare... För att på riktigt kunna ta sig uppåt igen behöver man slå botten och det har jag gjort så många gånger så jag vet precis när jag slår botten. Jag känner igen känslan av det jävla mörkret som helt lamslår mig, kramar om så jag inte får luft.
Jag vet att när jag varit där så kan jag börja bygga upp mig själv igen, bit för bit. Den här gången lägger jag inte tillbaka alla bitar. Det finns bitar av mig som jag inte vill ha mer. Jag kommer aldrig någonsin att vara ett offer igen, aldrig. Den biten lämnade jag i mörkret och där får den bli. 
Den här gången bygger jag upp mig själv med medvetenhet och självrespekt.
 
Jag ångrar inte vårt förhållande, inte på något sätt men det finns så mycket vi gjorde fel. Båda två!
Jag vet att jag kommer att vara lycklig, jag är det redan för det mesta.
Lyckan kommer inifrån och det är bara jag själv som kan påverka min lycka. Visst har jag sämre dagar och jag har motgångar. Jag skulle göra vad som helst för att mina barn skulle få må bra och vara lyckliga, dom är mitt allt!
Jag kan nästan känna den nykära känslan av att få promenera i solen, se en bra film, läsa en fin bok eller bara lyssna på musik.
 
Jag är påväg tillbaka och det är starkare än någonsin <3
 
 

Skolan har startat

Allmänt Permalink0
Så har skolan startat upp vårterminen och för vår del gick det både bra och lite mindre bra. Det tog 40 minuter innan skolan ringde och sade att Alexei är arg och tänker gå hem.
Jag måste säga att det kändes ungefär som fritt fall, total panik.
40 minuter...
Är det så här vi skall ha det nu? Varför funkar det inte för honom?
Jag fattar verkligen inte.
Han lugnade sig och blev kvar i skolan och han hade haft bra samtal med sin lärare.
Så dagen var inte helt katastrof ändå.
 
Dag två och tre har gått riktigt bra och det har varit en glad kille som kommit hem från skolan. Det känns så skönt och jag kan andas ut. Jag vet att två dagar inte är nånting och jag borde kanske vänta med att andas ut och känna mig lättad men om jag inte gör det för minsta lilla framgång så dör jag av syrebrist. Lika snabbt som jag känner glädje för de dagar som går okej så kastas jag ut i fritt fall de dagar som inte går bra. Idag var det igen en 40 minuters dag...
 
Jag skulle så vilja krypa in under skinnet på Alexei och lyckas förstå honom. Förstå var all ilska kommer ifrån, vad det är som gör att skolan är en krigszon för honom. Hur skall jag kunna hjälpa honom när jag inte förstår?
 
Själv är jag fortsatt sjukskriven... Jag är helt slut! Jag sover och vilar och vilar och sover. Idag var jag faktiskt ut på promenad runt östernäs, vilket var superskönt och jag vet att jag borde ta mig ut oftare men det blir liksom inte. Det är inte så att jag ens hittar på nån ursäkt, jag bara inte går ut. Det är mycket jag borde göra... Jag borde städa men jag gör det inte. Kanske snart, ska vila lite mer först!
Ikväll är det "Föräldragrupps möte", min livlina, utan den gruppen vet jag inte vad jag skulle göra.
 
I måndags var Alexeis första terapi träff. Jag tycker att det kändes bra och jag hoppas verkligen att fpa godkänner vår överklagan så att han får fortsätta där. Enligt fpa har vi inte några problem med Alexei så dom avslog ansökan både om handikappbidrag och terapi. Helt absurt! Själv har jag stått i terapi kö sen september och inte hört något därifrån. Tur att jag är superwoman så att jag klarar allt och lite till...
 
Vad jag hoppas att detta helvete skall ta slut nån gång!
 
 

Äntligen ett nytt år

Allmänt Permalink0
För vissa är nyår som vilken annan dag som helst och andra anser det vara det perfekt tillfället för nystart.
För mig är det både och. Jag känner mig glad och uppspelt före då jag funderar på hur jag skulle vilja att det nya året startar, då jag funderar på vilka förändringar jag behöver och vad jag verkligen vill.
Så kommer nyårsdagen.
 
Imorse vaknade jag och kände mig både lycklig och tacksam. Jag har verkligen allt jag behöver. Mina underbara barn, som ger mig så mycket alla dagar, och som jag har möjligheten att ösa all min kärlek över. Jag har ett hem, ett varmt, kärleksfullt och oförstört hem. Ett hem där jag känner mig säker, där jag får vara jag. 
 
Men det kommer alltid som en käftsmäll, Dannes årsdag!
Fan vad jag saknar honom. Det känns som hjärtat håller på brister i tusen bitar inuti mig. Jag har inte sörjt honom ordentligt, jag överlevde men jag har inte tillåtit mig att sörja.
Det ska jag göra nu!
Jag ska skriva ett lång och ärligt brev till honom, alla mina känslor ska ner på ett papper. Jag är rädd, kommer han att finnas kvar på samma sätt för mig? Kommer jag att "komma över" honom och glömma bort honom? Det gör så in i helvete ont att han inte finns här. Jag vill ha honom här. Det var honom jag skulle vara med, ingen annan!
Varför fick du inte vara kvar hos oss? 
 
Jag ger inga nyårslöften. Däremot har jag funderat på en plan för mitt 2017. Brevet till Danne är en början på den planen. Jag skall vara ego år 2017. Jag ska tänka på mig själv, göra saker jag gillar, lyssna på min musik och se på precis vad jag vill på tv. Jag och barnen, det är min prio nummer ett. Jag ska gå till en coach hela 2017 och jag känner redan efter första besöket att det kommer ge mig så mycket. Tänk att det skulle ta mig nästan 37 år att förstå att jag är den viktigaste personen i mitt liv. Jag tänker sätta mig själv i första rummet från och med nu.
 
Jag vet att jag kommer få uppleva kärlek igen, jag vet inte när men jag vet att den kommer. Jag har så otroligt mycket att ge, till den som är värdig min kärlek.
Nästa gång ska det vara på riktigt!
 
 
Det blir ett bra år! 
Till top