Martina.blogg.se

There are so many beautiful reasons to be happy!

Min inre frid

Allmänt Permalink0
Jag är 37 år gammal eller ung, det beror på hur man ser det. Min yngsta anser att det var "förr i tiden" när jag var barn så hur man ser på åldern kan vara lite olika. Jag har hunnit med mycket i mitt liv, både glädje och sorg. Kanske mer än många andra och kanske fler ytterligheter än många andra. Jag är inte en bättre människa för det, inte heller en sämre. Vi gör alla våra val och ibland kan det utåt sett se ut som om vi är helt dumma i huvudet och omvärlden kan inte förstå hur man väljer så galet. Jag tror ju på att det alltid finns någon form av mening med allt som sker, inte alltid en helt uppenbar mening men det finns nånting.
 
För ca två år sedan skedde en sak som totalt kantrade mitt liv. Jag blev utsatt för ett svek som helt raserade min världsbild. Det var något av det värsta jag gått igenom och då har jag gått igenom en del. Mitt i all sorg, panik, hatkänslor så började min resa. Jag påbörjade min resa mot att verkligen hitta mig själv. Vem är jag? Hur kunde dom göra detta mit mig? Tankarna malde och snurrade... Idag vet jag att ingen av dem var i mitt liv för att stanna! Idag vet jag hur varningssignalerna för sådana människor ser ut och jag kommer inte att gå på samma nit igen. Jag har förlåtit dem båda två, inte för deras skull utan för min egen. Jag känner ingenting för någon av dem idag och det är skönt. Jag ska inte må dåligt över vad andra gör och idag vet jag att det inte hade med mig att göra.
 
 
Under min resa som startade för ca två år sedan men är långt ifrån klar så har jag också bearbetat händelser där jag gjort andra illa. Jag måste förlåta mig själv för valen jag gjort för att hitta mig själv.
 
Jag har utsatt mig själv för skada tex genom droger och alkohol. Jag har varit missbrukare av flera olika preparat och jag har druckit alldeles för mycket och för ofta. Jag har skadat min egen familj, mina vänner, främlingar och mig själv genom mina val. Samtidigt som jag måste förlåta mig själv för all skit jag gjort så är jag glad att jag har erfarenheten. Den har stärkt mig och den har gjort mig till en bättre människa. Jag önskar att jag inte skadat andra människor men jag önskar inte att jag inte hade erfarenheten. Jag är fullt medveten om att det inte går att ändra på det förflutna och ingen mår bra av att sitta och älta saker. Jag har bara gått igenom allt och konstaterat att jag inte gjort de smartaste valen, jag har aldrig någonsin valt den lätta vägen. Mitt liv har alltid kantats av svårigheter av olika slag, nästan alltid sådana som jag valt själv eller åtminstone ställt till med själv. En sak är säker och det är att jag alltid, alltid landar på fötterna. Hur jävliga utsikterna än må vara så kommer jag alltid ut hel, kanske lite kantstött och vimmelkantig men hel. Jag vet att jag är stark och jag vet att jag har förmågan att kunna hjälpa andra, jag behöver bara hitta min kanal för det. 
 
 
Igår fick jag mess av en person som betytt så otroligt mycket för mig tidigare. Bara att få lite "heja" och "jag tänker på dig" betyder så mycket. Jag blev rörd ända in i själen och jag är så tacksam över att jag fick veta att jag fanns i hans tankar! Vissa lämnar avtryck i hjärtat som föralltid finns kvar.
 
Idag har jag kommit så långt så jag har förlåtit alla som gjort mig illa och jag har förlåtit mig själv för skiten jag gjort. Däremot är jag bara precis i början av min resa mot mitt inre jag och min inre frid. Jag snubblar än, gång på gång... Men jag reser mig igen, varje gång. Lite starkare och lite klokare för varje hinder. Idag vet jag att jag är värdefull, för mig själv och mina nära. Jag älskar den person jag är idag. Jag behöver inte döva mitt självhat i droger och alkohol för det finns inget kvar att döva.
 
*Var personen du själv skulle vilja träffa*
 
 
 
Till top