Martina.blogg.se

There are so many beautiful reasons to be happy!

Min inre frid

Allmänt Permalink0
Jag är 37 år gammal eller ung, det beror på hur man ser det. Min yngsta anser att det var "förr i tiden" när jag var barn så hur man ser på åldern kan vara lite olika. Jag har hunnit med mycket i mitt liv, både glädje och sorg. Kanske mer än många andra och kanske fler ytterligheter än många andra. Jag är inte en bättre människa för det, inte heller en sämre. Vi gör alla våra val och ibland kan det utåt sett se ut som om vi är helt dumma i huvudet och omvärlden kan inte förstå hur man väljer så galet. Jag tror ju på att det alltid finns någon form av mening med allt som sker, inte alltid en helt uppenbar mening men det finns nånting.
 
För ca två år sedan skedde en sak som totalt kantrade mitt liv. Jag blev utsatt för ett svek som helt raserade min världsbild. Det var något av det värsta jag gått igenom och då har jag gått igenom en del. Mitt i all sorg, panik, hatkänslor så började min resa. Jag påbörjade min resa mot att verkligen hitta mig själv. Vem är jag? Hur kunde dom göra detta mit mig? Tankarna malde och snurrade... Idag vet jag att ingen av dem var i mitt liv för att stanna! Idag vet jag hur varningssignalerna för sådana människor ser ut och jag kommer inte att gå på samma nit igen. Jag har förlåtit dem båda två, inte för deras skull utan för min egen. Jag känner ingenting för någon av dem idag och det är skönt. Jag ska inte må dåligt över vad andra gör och idag vet jag att det inte hade med mig att göra.
 
 
Under min resa som startade för ca två år sedan men är långt ifrån klar så har jag också bearbetat händelser där jag gjort andra illa. Jag måste förlåta mig själv för valen jag gjort för att hitta mig själv.
 
Jag har utsatt mig själv för skada tex genom droger och alkohol. Jag har varit missbrukare av flera olika preparat och jag har druckit alldeles för mycket och för ofta. Jag har skadat min egen familj, mina vänner, främlingar och mig själv genom mina val. Samtidigt som jag måste förlåta mig själv för all skit jag gjort så är jag glad att jag har erfarenheten. Den har stärkt mig och den har gjort mig till en bättre människa. Jag önskar att jag inte skadat andra människor men jag önskar inte att jag inte hade erfarenheten. Jag är fullt medveten om att det inte går att ändra på det förflutna och ingen mår bra av att sitta och älta saker. Jag har bara gått igenom allt och konstaterat att jag inte gjort de smartaste valen, jag har aldrig någonsin valt den lätta vägen. Mitt liv har alltid kantats av svårigheter av olika slag, nästan alltid sådana som jag valt själv eller åtminstone ställt till med själv. En sak är säker och det är att jag alltid, alltid landar på fötterna. Hur jävliga utsikterna än må vara så kommer jag alltid ut hel, kanske lite kantstött och vimmelkantig men hel. Jag vet att jag är stark och jag vet att jag har förmågan att kunna hjälpa andra, jag behöver bara hitta min kanal för det. 
 
 
Igår fick jag mess av en person som betytt så otroligt mycket för mig tidigare. Bara att få lite "heja" och "jag tänker på dig" betyder så mycket. Jag blev rörd ända in i själen och jag är så tacksam över att jag fick veta att jag fanns i hans tankar! Vissa lämnar avtryck i hjärtat som föralltid finns kvar.
 
Idag har jag kommit så långt så jag har förlåtit alla som gjort mig illa och jag har förlåtit mig själv för skiten jag gjort. Däremot är jag bara precis i början av min resa mot mitt inre jag och min inre frid. Jag snubblar än, gång på gång... Men jag reser mig igen, varje gång. Lite starkare och lite klokare för varje hinder. Idag vet jag att jag är värdefull, för mig själv och mina nära. Jag älskar den person jag är idag. Jag behöver inte döva mitt självhat i droger och alkohol för det finns inget kvar att döva.
 
*Var personen du själv skulle vilja träffa*
 
 
 

Att bli hörd

Allmänt Permalink0
Känslan att någon lyssnar, att någon verklgen vill förstå. Den känslan är helt underbar.
Det var det jag upplevde igår på mötet med Alexeis skola.
Dom vill förstå, dom vill hitta verktyg för att få skolgången att funka för honom.
Jag är så ovan med att skolan försöker istället för att bara gång på gång ringa och meddela vilken hemsk unge jag har och alla fel han gör och det värsta av allt, måendet det har lämnat i Alexei.
 
 
Min underbara son har blivit sviken av vuxenvärlden så många gånger. Det finns inte många han litar på och speciellt inte i skolan. Dom har ett tufft jobb framför sig för att få honom lugn och trygg. Han går bara och väntar på att nästa skall svika och att han skall bli undanskuffad igen. Det är det han väntar sig och det blir nästan som en självuppfyllande proetia. Han upprepar hela tiden hur misslyckad han är och det är som om han inte tillåter sig själv att lyckas. Älskade unge, bara du visste hur fantastisk du är!
 
 
Alexei har något som heter trotssyndrom, vilket gör att han trotsar, provocerar och är uppkäftig mot auktoriteter. I det här fallet är det lärare. Han har även varit mot andra vuxna när han blivit trängd eller tex felaktigt anklagad för saker. Han har ett stort rättvisetänk, allt måste vara millimeter rättvist. Han har även oerhört svårt att se sin egen del i saker och ting. Det är oftast alla andras fel att han gör nåt eller reagerar på ett visst sätt. Vi jobbar på den biten så jag tror att han kommer att kunna se sin del snart. Lärarna har äntligen insett att det inte funkar att ringa till mig för minsta lilla, det finns en gräns för hur mycket skit man klarar att höra som mamma. Jag är tacksam över att dom inte meddelar allt. Nu kan jag vara en bättre mamma till honom när han kommer hem!
 
 
Alexei är en av de smartaste ungar jag vet. Hans lärare säger också att han ligger långt över sina jämnåriga, däremot i mognad ligger han rätt långt under. Jag hoppas verkligen att han kan komma ikapp snart!
 
Vi kämpar och kämpar! Ibland känns det som att det är Alexei och jag mot världen. Och jag kommer att kämpa om jag så ska göra det resten av mitt liv för det är han värd... Min underbara, vackra, speciella, ovärderliga, älskade, roliga, artiga, alldeles fantastiska Alexei!
 

Att träffa någon ny

Allmänt Permalink0
En dag skall jag hitta någon att älska, någon att få dela mitt liv med.
Jag trivs alldeles utmärkt med mig själv och mitt eget sällskap, och barnen förstås. Men en dag vill jag hitta någon att dela mitt liv, mina tankar och känslor med.
 
Jag har inte bråttom, inte på något sätt. Hellre skynda långsamt än att det blir fel, igen. 
Just nu håller jag på lära känna mig själv, på riktigt. Vem är jag? När alla lager skalas av och mitt inre är helt blottat, vem är jag då? Jag vet att det är en stor resa jag påbörjat och det är så spännande för jag har ingen aning om var den slutar. Det är så mycket lättare att veta vem jag inte är och vem jag inte vill vara. Jag känner i hela mig att jag är på rätt väg, jag kommer att hitta rätt. Ibland uppstår det en bubblande känsla i mig, som om mitt blod var kolsyrat och jag känner ren och skär lycka. 
 
Alla mina motgångar har hjälpt mig på vägen till att hitta mig själv, mitt sanna jag. Det kommer att vara en livslång resa är jag helt övertygad om och jag kommer att njuta av min. 
Det kommer att komma gupp på vägen, kanske till och med riktigt stora gropar, men jag är övertygad om att jag idag har helt andra verktyg i min toolbox än vad jag tidigare har haft.
 
Jag känner ett lugn över att min liv ordnar sig till det som det skall vara. Vi kommer att hitta en lösning för att Alexei skall må bra. Just nu behöver Mattis mycket stöd och det känns underbart att jag kan ge honom det, att inte jag är för trasig. Jag kan låta honom tanka hur mycket energi som helst och det tar inte slut hos mig, jag har tillräckligt. Mina älskade barn är tre fantastiska individer! Är det något jag lyckats med så är det dem.
 
Har jag ens plats och tid för en partner? Jo, jag tror det. Och kärlek har jag så det rinner över.
 
Den som skall komma in i mitt liv måste vara beredd på att det han får är en stark och självständig kvinna med båda fötterna på jorden. En kvinna som inte har någon som helst lust med fler (egna) barn, ingen lust att gifta mig eller äga hus. Jag vill leva mitt liv så som jag vill och jag hoppas och tror att det någonstans finns någon som vill gå bredvid mig. Jag behöver ingen, jag klarar mig bra. Däremot vill jag ha någon att dela livet med, nån dag...
 
 
Kärlek till er alla!
Till top