Martina.blogg.se

There are so many beautiful reasons to be happy!

När något är fel

Allmänt Permalink0
Det skaver och känns obekvämt, det är något som är fel, men jag vet inte vad. Jag har en malande oroskänsla i kroppen och jag vet inte varför. För mig som har en stark intuition, en magkänsla att lite på känns det väldigt olustigt. Något av det värsta jag vet är att inte ha kontroll och just nu känner jag att jag inte har någon som helst kontroll över mitt liv. Det bara rullar på och jag försöker panikartat hitta en handbroms men det finns ingen sådan i livet. Jag är inte gjord för ett liv där andra sätter reglerna. Ett liv där jag tvingas jobba för att ha råd att leva. Jag vill inte tillbringa halva min vakna tid på en arbetsplats där jag inte känner att jag kan ge av mig och jag känner inte att den ger mig livsglädje. Det känns inte som jag gör någon skillnad där! Jag vill känna att jag gör något bra för världen och jag får inte den känslan där. Jag har så mycket kunskap och tankar som jag inte kan utnyttja, så mycket att ge. Det finns så många som besitter fatastiska kvaliteter men som inte kan använda dem eftersom vi inte gått i skola och fått papper på det. Skolan är inte för alla! Jag har inte haft problem i skolan, jag hade bra betyg men det var så tråkigt så lockorna stannar. Det finns kunskaper och kvaliteter som du inte kan få skolpapper på. Men dessa är inte värda nåt i det fucked up samhälle vi lever i idag. Det blir bara värre och värre, mer och mer byråkrati. Jag vill inte vara en del av det här, vill inte understöda vår egen undergång... Det är dit vi är på väg!
 
 
Vi får bara fler och fler barn som inte fixar skolan som den ser ut idag. Vi måste tänka om, ta ett stort kliv bakåt för att se klart var vi står idag. Jag är rädd att vi är på väg utför, och fasligt snabbt. Varför tror vi att alla är stöpta i samma form? När blev det fult att vara udda? När slutade vi uppmuntra barnen att vara individer? När började vi vilja placera in alla i fack? Och vi som inte passar in i samhällets fack? Vart hör vi? När tar vi ner skygglapparna och saktar ner farten? 
 
Allt oftare önskar jag att jag kunde dra, långt bort och lämna all skiten bakom mig. Bosätta mig nånstans där individen är värd någonting, där det är värdefullt att vara unik. Någonstans där samhället inte kväver sina invånare i krav och paragrafer, nånstans där kärlek är vacker och där vi får leva. Inte bara vara vid liv! Jag vet inte var den platsen finns än men jag vet att den inte finns i det vi idag kallar västvärlden och det galna konsumtionssamhälle vi har. Jag vet också att jag en dag ska hitta den platsen...
 
 
 
Ibland undrar jag om jag inte blivit lobotomerad ifall jag levt lite tidigare än jag gör. Men jag kan inte vara tyst. Det är så galet och fel allting. Jag slåss och strider för mina barn dagligen mot ett samhälle som jag tycker är på väg mot helvetet med en rasande fart. Varför skall mina barn inte vara accepterade för vilka dom är? Vem har satt upp reglerna om att man inte får älska vem man vill eller se ut som man vill? Vem har bestämt att man inte är en lika fullt duglig samhällsmedborgare för att man inte passar in i skolans snäva ramar? 
 
Ibland ligger jag bara på rygg i sängen och tittar rakt upp i taket, jag funderar på hur länge allt ska va så här? Ska jag kanske bara lägga ner och låta samhället vinna men sen bestämmer jag mig att jag aldrig någonsin kommer att ställa mig i ledet, det är inte sån jag är. Jag kommer aldrig att vara tyst och även om ingen lyssnar så kommer jag fortsätta kämpa för det som är rätt!
 
 
Denna låt går på repeat just nu!
 
 
Till top