Martina.blogg.se

There are so many beautiful reasons to be happy!

Att skiljas är att dö en smula

Allmänt Permalink0
Vi ska skiljas!
Att läsa orden gör ont, att uttala dem högt gör ont...
Att tänka tanken har inte kännts fullt så skrämmande.
Vi har snart bott isär i tre månader, vilket har varit skönt. Inga bråk, tjafs eller spända stämningar där man kan skära med kniv genom luften. Och jag trivs, jag trivs så oerhört bra i vår lägenhet. Min och barnens lägenhet!
Ändå gör det ont och tårarna bränner bakom ögonlocken så fort jag tänker på det.
Varför blev det så här? Varför kunde inte vi hålla sams, älska varandra, stå ut...
Nej, jag kan inte stå ut. Det går inte. När ingen av oss mådde bra tillsammans så fanns det bara en väg att gå, det fanns inget vägskäl, inga alternativ. Det här är den enda rätta vägen och ändå gör det ont.
 
Vi har båda försökt och vi har båda kämpat men tillslut måste man inse att det inte går, vi kan inte leva tillsammans och vi skall heller inte vara ett par. Inte nu iaf. Man vet inte vad framtiden bär med sig så det är onödigt att spekulera i. Det jag vet och som vi är helt överens om är att det känns onödigt att låsa varandra vid papper, för just nu är det precis det vi gör. Vi träffas inte, åtminstone inte bara vi två, och vi pratar inte längre. Inte så som vi borde om vi skall vara ett par.
 
 
Vi kommer alltid vara vänner, alltid! Jo det är lätt att säga nu, undrar hur det känns när han träffar någon annan. Jag har bestämt att jag skall vara glad för deras skull den dagen det sker men jag vet ju att det kommer svida, det kommer göra ont och det kommer riva upp sår inom mig.
 
Jag ska fokusera på mig och barnen nu. Jag måste komma på fötter och må bra igen och jag måste få upp Alexei på fötter. Vi måste må bra som familj och finnas där för varandra. Vi behöver alla varandra.
 
Det som ändå känns skönt är att det inte är någon som gjort nåt stort fel, det har bara blivit såhär. Varför? Det finns nog många faktorer som spelar in men jag vet att jag inte har varit lätt. Mitt fokus har varit på Alexeis skola de senaste fyra-fem åren och det har inte alltid funnits så mycket energi över till annat. Vi borde ha sökt hjälp långt tidigare, då kanske det sett annorlunda ut idag. Men det vet vi inte! 
 
Peter, den här är till dig!
 
 
 
Till top