Martina.blogg.se

There are so many beautiful reasons to be happy!

Avstängd

Allmänt Permalink0
Varje dag ringer skolan, ibland flera gånger om dagen! 
Oftast är det inget allvarligt som hänt annat än att han vägrat ta med läxorna hem eller att han rivit sönder nåt av sina arbetsblad.
Ibland kan det vara att energin är helt slut och han går hem.
I fredags ringde skolan och det handlade inte om varken läxor eller sönderrivna saker.
I fredags hade han fått ett sånt utbrott i skolan så att han inte får komma tillbaka, åtminstone inte den här veckan.
Han hade tagit in en stor sten som han säkert tänkt kasta mot någon eller något och det är ju under inga omständigheter okej. Han vet det. Så många gånger som vi pratat om våld och att man inte får använda våld och så gör han så här.
Det var en olycklig liten kille jag fick hämta hem!
Först stack hannär han fick syn på mig så jag fick åka runt och leta efter honom men sen kom han fram och det är klart att han inte mådde bra.
 
Just nu känns det rätt så hopplöst!
Jag vet inte vad jag skall ta mig till, skolan vet inte och bup vet inte...
 
Vem vet vad vi skall göra så att Alexei kan gå vidare?
 
 

Sårad

Allmänt Permalink0
I måndags kom min älskade lilla son hem igen, saknaden den veckan han är hos sin pappa är näst intill outhärdlig. En av de första sakerna han berättade för mig var att hans pappa har flickvän...
Jag trodde jag skulle spy rakt ut, vad säger han?
Jag kände hur det vände sig i magen och började susa i öronen.
Vad i helvete? Han hade ju lovat att berätta för mig den dagen det hände!
När han var in med skilsmässopappren till mitt jobb och jag skrev under så pratade vi om det och han lovade berätta..
Där stod han alltså och ljög mig rakt upp i ansiktet eftersom dom redan var ett par då, jag hade knappt hunnit flytta ut innan han skaffade nytt har det visat sig.
 
Han har all rätt att göra det. Men det sårar mig, det gör ont.
Vi hade bestämt att försöka träffas och se om vi kunde reparera oss/hitta tillbaka. Jag orkade inte ta tag i det efter flytten eftersom jag har haft fullt upp med mina barn och diagnosutredningar. Nu förstår jag varför inte han har försökt han heller.
 
Jag skulle mer än gärna kalla honom för allt fult jag kan, alla de vidrigaste öknamnen jag kan komma på. Jag kunde skrika och kasta saker. Slå sönder någonting...
Men det tänker jag inte göra! Inget av det får mig att må bättre, tvärtom jag skulle må bara sämre av det. Jag tycker att han betett sig fruktansvärt fult och respektlöst åt och det sårar mig. Jag har älskat honom och jag gör det än, därför gör det ont.
 
Nu skall jag fokusera på mig och mina barn! Jag behöver inte rusa in i nåt nytt för att känna mig hel. Jag ska yoga, gå på konserter, umgås med mina barn och mina vänner, ta vara på livet och jag ska njuta av mitt eget sällskap.
 
Det finns faktiskt inte mycket som slår en kopp te och en bra bok eller ett fotbad och en bra tvserie eller en promenad längs strandpromenaden med barnen!
 
 
 
Till top