Martina.blogg.se

There are so many beautiful reasons to be happy!

Ryck upp dig

Allmänt Permalink2
Alltså egentligen är jag en väldigt positiv person. Allt brukar ordna sig och jag brukar inte stressa upp mig för småsaker. Jag brukar alltid vara den som skrattar och ler...
 
Så är det inte längre!
 
Jag ska hitta tillbaka till det någon gång men jag vet inte när.
 
Jag ska berätta varför mitt liv går i moll just nu.
Om man ser på allt som hänt de senast åren så är det kanske inte så konstigt att kroppen börjar säga ifrån och tycker att det har varit alldeles för mycket stress.
Vi kan börja med att jag förlorade min livskamrat för några år sedan. Sådant sätter sig, man kommer inte över det. Det finns alltid med mig, ibland starkare och ibland lite svagare men det finns alltid där. Så har vi Alexeis skolgång som inte alls har funkat. Det är en sak som kom som en kalldusch för mig. Hur kan inte skolan funka? Det fanns inte på min karta... Att sedan skolan lagt hela ansvaret på Alexei och mig istället för att fundera på vad det är som gör att det inte fungerar för honom där är för mig obegripligt. Han funkar ju hemma, och hos farmor, och med kompisar! I situationen med Alexei har jag hela tiden känt mig ensam...
Hans pappa finns inte här för att stöda varken honom eller mig. Visst har vi Alexeis farmor och min man men det är inte samma sak även om farmor är värd guld för allt hon gör för min älskade prins.
Nej det är inte nog där. Jag blev sjuk, fick problem med sköldkörteln. Det påverkar mitt liv i mycket stor utsträckning. Tröttheten, håglösheten, viktuppgången och det omöjliga i att tappa vikt.
Det är inte roligt på något sätt!
Här tycker jag att det hade vart nog för länge sen men nej.
Vi har haft stora problem på min arbetsplats. Alla har i omgångar mått riktigt dåligt, det har varit sjukskrivningar och allmänt mycket dålig stämning. Det har tärt på mig oerhört mycket!
Med det jag har med mig i ryggsäcken så är det kanske inte så konstigt att det börjar gå utför. Jag vet att jag inte har varit världens bästa mamma eller världens bästa fru.
Jag har försökt förklara för både barn och man hur jag mår och att det inte är med mening jag är så här.
Hela den här situationen har krävt och kräver mycket av mig och av min man. Jag önskar och hoppas att vi tar oss igenom det här och kommer ut starkare på andra sidan.
En föredetta vän gav gång på gång rådet att jag skulle lämna min man för att jag skulle bli så mycket lyckligare utan honom. Så här i efterhand fattar jag inte att jag stod ut med det skitsnacket så länge. Vad är det för råd att ge som vän? Nej, man ska väl kämpa sig igenom de tuffa perioderna och njuta när livet glider som på räls. Alla människor mår någon gång i livet dåligt, det är väl absolut ingen orsak att ge upp allt?
Denna samma så kallade vän har tydligen pepprat min man med samma tips.
- Du måste lämna henne och tänka på dig själv nu!
Fy fan säger jag bara.
Man är ingen vän när man önskar andra sån olycka!!!
Jag är så ledsen och mår riktigt dåligt just nu över allt som hänt.
Ändå är jag glad över att vi bestämt oss för att gå i familjerådgivning.
Vi är en familj, vi skall fortsätta vara en familj och jag hoppas att vi skall hitta tillbaka till det som är vi!
 
 
#1 - - pia strandberg:

Jag lider med er. Kunde inte sova inatt.då jag läst mellan raderna att familjen mår dåligt. Håller alla tummar o tår att ni reder upp förhållandet. Ni är värda det båda två. Försök kämpa tillsammans. Det är aldrig den enas fel. Din vän har alldeles fel om hon tycker ni har det bättre på varsitt håll. Hon har ingen aning om vad hon råder er till. Verkligen korkat att så sådant splitter i andra människors liv. Ni har barn som behöver er och älskar er.Rannsaka er själva och fundera på hur ni varit mot varandra. Sjukdomen tar sitt, men man kan inte skylla allt på den. Hoppas innerligt att ni hittar tillbaka till harmonin i varandra. Älskar er båda och önskar er allt gott. Kram mamma/svärmor

Svar: Tack! Det är självklart att det är på bådas ansvar, så är det alltid! Nej jag förstår inte heller varför man råder till skilsmässa det första man gör. Vi ska reda ut det här! Kramar
Martina

#2 - - Linda V:

Ni gör rätt! Inte ska man ge upp en så fin sak som sin familj utan att ha sökt hjälp först. Och man behöver inte stå vid ruinens brant för att gå dit, att få nya synvinklar och komma vidare när situationen känns låst behöver alla ibland. Ge inte upp efter en gång, gå många gånger, det finns inget snabblim även om det känns som om första gången inte ger så mycket.
Styrka och en varm kram!

Svar: Tack! Kramar
Martina

Till top